En matta av mörker klev in i rummet. Det var studenten.

Det var inte det att han var ung och grön, tvärtom, han kom från en mycket erkänd skola, hade flera månaders praktik på stora kända byråer bakom sig och var bara ett par år yngre än jag.

Han brakade in i vår fnissiga läshörna med sin osvikliga förmåga att få alla skämt att falla platta som blyballonger.

-Har du läst den här? frågade min partner som ville dela med sig av skämten i boken "Hey whipple.." skriven av Luke Sullivan.

- Nej, den har alla andra i min skola läst, så den skall inte jag läsa, svarade Herr Annorlunda, och anlade en svår min.

Så en dag kom jag på varför han var sådär. Han kom helt enkelt från en annan planet. Han landade - som alla utomjordingar gör - och sa "Take me to your leader" till närmsta HMV hund som prompt voffade på TV:n med en bestämd tass. Det var då utomjordingen insåg att man kunde tala till folket via media och populärkultur - och han blev reklamman.

Hunden himlade med ögonen och morrade nåt om "Vafasen ser jag inte skillnad på fjärrkontrollen till CD-spelaren och TV:n för.... Det är ju popstjärnor folket lyssnar blint på.."

Utomjordingen armerade sig som en vandrade stereotyp, komplett med en portfolio fullt av kassa kampanjer som han ursäktade konstant med: "AD'n fattade liksom inte idén" , en hink med självsäkerhet, samt en förkärlek till irrelevanta "tokroligheter" som inte kunde sälja dunderhonung till Bamse. Han slavade länge över gutterala läten i slutet på tokroligheterna - de skulle visst föreställa en "pay-off".

Han spelade gitarr och såg djup ut de dagar han tvivlade på att hunden hade tagit rätt fjärkontroll, vilket var ganska ofta.

Han vandrar numera runt i våra korridorer, med "galna" ideér, seriös min, viktighetskomplex och besserweisser attityd, samt trettontusen historier om hur orättvist behandlad han har varit på sina tidigare praktikplatser och hur mycket sämre alla andra i hans skola egentligen är, och vänta ni bara - när han får ett riktigt jobb - då skall ni minsann få se! Han har absolut inget kvar att lära sig - han kan redan allt - det finns inget han inte har tänkt på redan, alla böcker är till för tvivlare.

Alla regler är till för att brytas - utom just den regeln. Rymdmannen har ett meddelande han vill ge till oss jordlingar.

Sluta vara så förbenat förutsägbara.

* notera: Denna krönika publicerades i Resumé år 2000 - och en gång i tiden låg den på Adland under 'adrants' men nu när jag har byggt om tycker jag att det som jag skrev på svenska borde ligga här.