Per verkade inte vara så dramatisk till en början, men så slutar alla tåg att gå och folk dog och tak flög av och gud vet allt. Kvällsblaskan skriker 200 000 utan el, 60 000 utan telefon, 10 000-tals strandsatta, och jag väntade mig inte att bli en av dem. Istället lydde jag den andra blaskan som dikterar; gå inte ut,för fy vad kallt det var igår. Buäh.

Igårkväll loggade jag duktigt på och kollade sj.se - då hade de ingen information om mitt tåg så jag ställde klockan och kollade igen i morse. Ingen info vid nio-snåret så jag packade färdigt och gjorde mig redo att resa, vilket betyder fånga-in-katten som tar en god halvtimme, minst. Såtillvida man inte fastnar nånstans under ett bord eller en säng under katt-jakten. Klockan tio över tio kastade jag en sista blick på SJs hemsida men ingenting stod det om mitt tåg till Malmö, så man fick väl anta att det gick.

Väl framme på t-centralen, med baby, katt och hur många idiotiska väskor som helst (julklappar. Dom tar mer plats när man packar upp dem, visst är det märkligt?), så står det på skyltarna att alla tåg till Malmö slutar åka vid Nässjö, och ingen bussar finns. Vadfarao?

Jag ringer SJ istället för att ställa mig i kön som ringlar runt nästa hela T-centralen, efter tio minuters väntetid och flera minuters siffervalsorientering kom jag fram till nån dam som försökte hjälpa, hon informerade om hur det var ställt med tågen, att det fanns ingen som åkte Nässjö Hässleholm, eller vad hon nu sa. Jag struntade i vilket, hellre stannar jag en dag till än försöker krångla mig på och av flera olika tåg med katt och bäbis och ett gäng idiotiska väskor. Hon håller med och säger att jag kan boka om biljetten på SJ info. Jojo, säger jag "men det är inte riktigt läge att stå i en två-timmarskö med katta och bäbis...", jisses vad trodde hon att jag ringde för? Nå, många minuter senare har hon bokat om mig så att jag kan åka imorgon. Finemang.

Och tur var väl det för vid det laget var Perle på väg att rymma iväg, trött på att bara stå på en plats och inte fick hon klappa några Rottweilers heller, buääh! ALdrig någonsin har en resa med SJ gått smärtfritt, är det inte moder natur som ställer till så flyger elkablar av x2000 och man får beundra Norrköping i flera timmar, eller så står det hästar på spåren eller så har danskarna problem i tunneln eller allt vad det nu har varit. Jag borde ha lärt mig vid det här laget, jag har någon slags SJ-rese förbannelse på mig, för inte en enda gång har jag lyckats resa och komma fram på utsatt tid sedan jag började ta tåget strax efter Perles placering i min mage då jag inte längre ville flyga. Märkligt.