"music is 70% of a commercial" brukade Paul Arden muttra "sometimes 90%", och här har vi en klockren nittiprocentare. De drömskt chokladmurriga mörka scenerna hade ju inte varit något alls utan låten Julien Jacob's Cotonou, med extra vinylknaster och en klistrig sångrefräng på ett påhittat språk. Snacka om att understryka drömvärld, där vår hjältinna till och med viskar till sig själv, äter vi riktigt mörk choklad eller droppar vi nån slags högkoncentrerad bakad hasholja? :) I vilket fall som helst är jag övertygad om att filmen, som nog inte imponerar så mycket på gamla luttrade reklamrävar som vill se en stark idé, kränger asmycket mörk choklad till de som redan knarkar höga halter kakao. Min mamma inräknat. Jo, hon har ätit sig igenom varje sort, och sedan den här filmen kom ut letar hon efter just Marabou Premium för att få sin fix. En tiopoängare tack vare sången.