Jojo. Jag vet att våra åöä är märkliga för alla andra som talar språk där dessa utmärkta bokstäver inte finns, men nog borde väl en AD/Formgivare kunna se skillnad på Å och Ä? "För katter med aptit pä livet" minsann. Lika fel blev det med den danska texten. Tssk. Skärpning Kitekat!

Hur mycket hinner man se på en visning? Inte mycket. I Stockholm förväntas man kunna ge bud och avsluta ett köp efter två visningar, då lägenheten är fyllt med andra människor och ingen tycks öppna lådor eller titta lite noggrannare på tingen. Dessutom tycks ju hela Sverige ha drabbats av renoveringssjukan och nya kök och badrum putsas upp och ser perfekta ut men ... Man har ju faktiskt inte duschat i duschen så man vet ju inte hur bra det är förrän man bor där.

Efter att ha sett alla enerverande småfel i min mammas nya lägenhet har jag en företagsidé som skulle passa ett gäng händiga snickare, rörmokare och fixare. Starta ett företag som heter "VadFanHarDomGjort?" och vänta på att nyinflyttade lägenhetesinnehavare ringer och frågar om allsköns detaljer i sina nya hem. I min mammas kök finns bra exempel, det är ett dyrt Marbodalkök uppsatt av proffs i 2006, men ändå heltrasigt. Ovanför micron glappar det fyra centimeter innan skåpet ovanför börjar - varför det? Fanns det inget passande fläktgaller? Kan nån fixa det? Diskmaskinen är inte fastskruvad, så du får vara mycket försiktig med att dra ut den nedre vagnen när det står tallrikar i annars tippar den. För övrigt finns det heller ingen golvsockel där. Där överskåpen möter kortväggarna finns det fyra centimeter stora 'hål' man kan se underifrån och från dessa drar det svinkallt på vinten, så kallt att mamma stoppar handdukar i dem. Var kommer draget ifrån? Den gamla köksingången? Skafferidörren skall stängas ordentigt och släcka en lampa precis som en kyl men lampans knapp är för motståndskraftig, eller också glappar dörren, så det är tänt 24/7. Tvätt och torkmaskiner är inte heller fastskruvade så man måste hålla koll på dem när centrifug startar, annars kan de hoppa rätt ut ur skåpen om man inte håller emot. Allvarligt. I ett proffskök! Helt otroligt.

Badrummen är inte bättre, bara en sån detalj att när man står i duschen och ser ena kortsidan på jättehandfatet som fortfarande har ett "akta varsamt!" klistermärke på sidan går mig på nerverna. Vad är det för slarvpellar som gjort renoveringen?

Nå, att kunna ringa "VadFanHarDomGjort?"-gänget för att rätta till sånt skulle nog göra många lägenhetsinnehavare glada, så snälla kan inte ett gäng händiga starta det företaget? Ni kommer kunna tälja guld med kniv uppe i Stockholm där renoveringar och hysteriska budgivningar gett folk lägenheter som inte var så perfekta som de såg ut.

Vad konstigt det känns att slå upp tidningen och se sin egna nuna. Perle har sin suraste min på sig, vilket passar artikelns ämne i och för sig men egentligen berodde på trötthet efter vinterkräksjukan.

Nu står det i alla fall i tidningen om en av de prylar som tärt på mig och Miklas de senaste två åren, nämligen EU-kontorets otroligt slöa handläggning av vårt barnbidragsfall. Verkar egentligen inte så herrans svårt att utreda, svensk bäbis med svensk mamma, bor i Sverige borde väl få barnbidrag på studs... eller? Nej man har ju krånglat till det hela genom att göra ett litet Öresundsbarn, och den danska pappan jobbar i Danmark. Jag skrev till Sydsvenskan om det hela dels för att jag var trött på paragrafryttarnas ohjälpsamhet (synd att citatet "nitiska paragrafryttare" inte kom med, jag hade älskat att se såna ord i tryck) och dels för att jag tänkte det måste finnas hundratals till barn som är äkta dansk-svenska krångelfall. Eller gränsfall. ;) Hur många familjer bor inte i Malmö idag där den ena föräldern jobbar i Danmark? Eller bägge? Enligt en annan artikel i sydsvenskan förra året är det rena rusningen efter jobb I Danmark:" Idag bor 10000 svenskar i Danmark medan 20000 pendlar till Köpenhamnsområdet, uppger Öresundsinstitutet". Hur många av dessa tusentals människor har barn i Sverige? Hur många av dem har fått sina barnbidrag fördröjda? Med nästan åttatusen danskar boendes i Malmö - den största invandrargruppen efter jugoslaver enligt wikipedia - har man säkert en hel hög Öresundsbarnsfall. Borde man inte kunna reda ut dessa fall ganska snabbt, om man nu har upprättat ett helt kontor specifikt för att hantera "EU fall" - eller måste vi fixa ett "Öresundskontor" månne? Jag var helt övertygad om att här borde vara stoff nog för en artikelserie när jag skrev till Sydsvenskan, särskilt då EU-kontoret hela tiden påminde mig om hur många fall de har att hantera ("tusentals" etc). Borde de inte också känna till sina egna regler?

Två timmar efter att journalisten från Sydsvenskan ringde försäkringskassan ringde de mig (kors i taket!) och förklarade att allt var klappat och klart och den 27 skulle vi få vårt barnbidrag. Efter det fick vi två olika brev med exakt samma innehåll som berättade samma sak. Den 27 kom faktiskt barnbidraget in, retroaktivt. Nu får vi hoppas att EU kontoret har - som de dyrt och heligt lovat mig på telefon - faktiskt skickat de papper som de måste skicka till Danmark så att danska myndigheter också har koll.

Jag har inte ord att förklara hur tröttsamt jag tycker det är att man måste använda media som nån slags elstöt för att få försäkringskassan att lyfta på rumpan och ta itu med det jobb som de är heltidsanställda att göra. Att de dessutom kommer med nån klen ursäkt om jag inte är "tillräckligt tillmötesgående" (VA!?) är otroligt dåligt från en som jag förmodar är utbildad informatör - att skylla på offret är helt fel drag. Man ser i kommentarerna på Sydsvenskan att EU-kontorets misstag inte tillhör ovanligheterna. Det förvånar mig inte ett dugg.

Och självklart borde man få ränta på pengarna, men tror ni att man orkar slåss för det också? Inte jag, herrejisses. Jag drar hellre ut tänder utan bedövning.

Deep.ed knuffade lite på mig och ville att jag skulle svara på sju sanningar.

Regler:
Länka till den som utmanat dig.
Berätta sju sanningar om dig själv.
Utmana sju personer.
Lämna ett meddelande till dem du utmanar.
(Bonusregel: Glöm inte reglerna i postningen)

Här är min taktik.

1 - Vår 35 år feta SuperBowl commercials collection på Adland är världens största både på och av nätet.

2 - Det äldsta året i samlingen är 1969 Super Bowl III commercials

3 - I 1973 Super Bowl VII commercials har den utomordentigt fåniga filmen med Joe Namath och Farah Fawcett för Noxzema högst poäng.

4 - Adland ligger numera nummer tretton i hit på Google om man söker på Superbowl commercials. År 1999 låg vi etta. Numera serverar aol.com, youtube.com och minst ett dussin andra super bowl filmerna strax efter matchen men på den tiden var det bara tre spelare som gjorde det (adcritic, jag och USAToday).

5 - Varje år under super bowl är jag vaken i minst ett dygn och laddar upp filmer samt styr upp servern i hopp om att den skall överleva trafiken. Ett år blev vi DDOS:ade av nätet av nån som inte var vidare trevlig och som använde en kombination av kinesiska och ryska kompromissade hemdatorer - det var riktigt proffsigt.

6 - Vi har redan tjuvstartat säsongen en vecka innan spelet med att lägga upp några filmer här: 2008 Super Bowl XLII commercials

7 - Jag har superbowl på hjärnan så här års.

Jag utmanar ingen.

"Parkerade en sådan här liten bil någonstans här på Östermalm och nu kan jag nesligt nog inte finna den". Sånt är enerverande.

Jag satt i mitt kontor när jag hörde ett väldans oväsen, motorsågar som gick på högvarv och plötsligt ett jättebrak. När jag tittade ut såg jag hur parkarbetare fällt trädet utanför rätt över gatan. Tur att man inte stod parkerad där och killen som vänder sig om tyckte nog att det var nära ögat. Av någon anledning har man bestämt sig för att ta bort alla träd längs med vattnet vid Norra Vallgatan, Tågmästargatan och Konduktörsgatan. Varför? Den lilla backen bakom vårt hus ser numera ut som ett tråkigt kalhygge och jag kommer att sakna trädens gröna lummighet till sommaren. För att inte tala om vad det gör för ljudnivån, nu hör man trafiken från Hornsgatan alltför väl. Känns som om husen här borde ha blivit tillfrågade.

Igår var det auktion på Auktionskompaniet när jag och Perle seglade förbi. Jag kände att det ryckte i budfingrarna, det kanske fanns nåt roligt till exempel nummer 79 ett "HÖRNSKÅP, art deco, 1930-tal. Fanerad. Välvd front med jalusidörrar i form av bokrad". Men jag har lovat mig själv att hålla mig undan efter att ha klubbat hem den pampigaste kristallkronan jag sett, ovan. Miklas höll närapå att krevera när han insåg att jag fått den. "Den är för stor!" Nej det var den inte, men herrans tung och när Miklas balanserade på en stege lyftandes jättetung och otympligt bred krona upp mot taket lyckades han väsa i utandningen "du är skyldig mig så mycket för det här, pust, flämt, gniiii". Det var det trots allt värt, för väl på plats höll till och med han med om at den är bara så jätteläcker.

Vi gillar den! weeee! Det blir liksom inte matsal om man inte har lite kristall som stänker glitter på guldränderna i tapeten. Jaja, vi skall få färdigt trappan snart. Snart.

"music is 70% of a commercial" brukade Paul Arden muttra "sometimes 90%", och här har vi en klockren nittiprocentare. De drömskt chokladmurriga mörka scenerna hade ju inte varit något alls utan låten Julien Jacob's Cotonou, med extra vinylknaster och en klistrig sångrefräng på ett påhittat språk. Snacka om att understryka drömvärld, där vår hjältinna till och med viskar till sig själv, äter vi riktigt mörk choklad eller droppar vi nån slags högkoncentrerad bakad hasholja? :) I vilket fall som helst är jag övertygad om att filmen, som nog inte imponerar så mycket på gamla luttrade reklamrävar som vill se en stark idé, kränger asmycket mörk choklad till de som redan knarkar höga halter kakao. Min mamma inräknat. Jo, hon har ätit sig igenom varje sort, och sedan den här filmen kom ut letar hon efter just Marabou Premium för att få sin fix. En tiopoängare tack vare sången.

Jag hann inte repa mig från partyt i helgen förrän det var Måndag och dags att jobba hårt och ännu hårdare, men gårdsfesten för huset Gustav's 100 års-dag var helt klart en succé och höjdpunkten var ponny-besöket.

För vissa går det undan. Alice, allas vår premiärdrottning/tandläkare bodde på Valhallavägen 172, ni vet i senfunkiskvarteren kring Gustav Adolfs kyrka. Nu säljer Notar hennes lägenhet, och budgivningen har dessutom rusat iväg till hela 3 400 000:- idag för 65 kvadratmeter.

Väggarna har såndär väv eller sjögrästapet som blev trendigt igen i samma veva som Gucci's skandalreklam 2004 där modellerna lutar sig runt på liknande väggar, och de skvallrar om att Alice haft urtontusen tavlor hängades där i många år. Hur sjutton hann familjen tömma den på en vecka? Eller har det redan gått två? Vem ringer man för sånt? Vad hängde på väggarna? Foton eller tavlor hon fått från beundrare i kändiskretsarna månntro? Får vi snart se en auktion av Alice Timanders premiärlejonstassar och peruker? Babsan kanske vill ta hand om nån blåsa. ;)

Badrummet som ser ut att vara sent åttiotal är lika beigt som väven. Jag väntade inte en sån tam färg hemma hos Alice. Tydligen gillade hon den, till och med tvålen matchar! Var är guldkranarna och det dramatiska kaklet?

Köket håller beige och sen åttiotalstil, möjligen nittiotal. Stammarna i huset byttes -98 så vem vet, Alice kanske valde en retro stil då? Beigt satsade hon i alla fall stenhårt på! Är det beige eller är det gammelrosa kakel? Jag trodde att Alice var en marmorkökstyp - eller orginalfunkis, det hade ju varit logiskt.

Den enda intakta funkisdetaljen förutom balkongen är brasan. Synd. Stavparketten är ju fin men få av Gustav Adolfs-funkisarna har kvar ren funkis då de var hyresrätter och fick nya tråkiga kök och badrum genom åren. Man undrar ju om de ens hade många fina funkisdetaljer från början då de flesta husen här helt saknar charm.