STORT TACK till deeped vars magiska RSS läsare hade den enda hårda kopian av denna post i hela världen - samt så sitter han och hamstrar Adland poster som om han är en samlarmyra med OCD - Hurra!

Curtis Mayfield - (Don't Worry) If There's a Hell Below, We're All Going to Go
För att det är sant. Finns det något värre än en person som försvarar sitt hat gentemot "dem" (vilken "dem" som helst) med att det står i nån dammig bok att X är fel? Finns det någon dansantare avsnoppning än Curtis Mayfield's "If there's a hell below"? Nej, jag tror inte det. Curtis är en demi-gud för övrigt. Dance monkey! Dance!

The Temptations - "Papa Was a Rollin' Stone"
Jag är född 1972, och mamma brukade dansa med mig till top of the pops på radion när jag var bäbis. Just denna låt har alltid - alltid haft en mystisk deja vu känsla för mig, även den gången jag samlade på mig all Motown jag kunde hitta senare i livet. Och när George Michael släppte sin version "Killer" 1993 trodde jag att skallen fått permenent Deja Vu skada. (För övrigt kan man skymta några av de tidigare nämda 'clubkids' jag dansade med i NYC i den videon)

Jag visste inte riktigt varför då, men senare har jag räknat ut att denna låt låg på hitlistan så länge att jag måste ha dansat till den ett par tusen gånger med mamma när jag var bäbis. Den är mitt permanenta soundtrack genom livet och jag har faktiskt inte tröttnat än. Wham-killen avsticket kan kanske förklara min växande besatthet med covers och orginal. För övrigt släppte "The Undisputed Truth" låten först, så till och med Temptations version är en cover.

Rachid Taha - Rock the Casbah / Rock El Casbah
Kan inte hålla mig, det är klart att ni skall få en cover. Perfekt exempel på vad jag menar med meta, Rock the Casbah på arabiska. Så självklart och nu blev det ju en helt annan sak. Handlar det om Iran och Ayatollah Khomeini's förbud mot rockmusik, eller vad nu? ""The King told the boogie-men 'you have to let that raga drop'" Jag tror det handlar om att man skall rocka medan man kan, vännen. Dessutom Rachid Taha är hård som sten och en jävel på att dosera precis rätt dos mandolute .

Tom Tom Club - Wordy Rappinghood

Året är 1982 och jag har tagit med ett band - ni vet, ett band minns ni dem? - till skoldansen. Ingen musik spelas ännu så jag trycker mitt 'tape' mycket bestämt och drar ut på dansgolvet i mina lager-på-lager volangkjolar och snedklippta college-tröja a la flashdance och dansar med höftvick och huvudnick lite hit och dit - påminde säkert om dessa töser - när den söta tjejen i klassen och hennes sidekick bestämde sig för att vara med. De ställde sig på varsin sida om mig och höftvickade ikapp, och jag tyckte det var jättekul - det var först mot låtens slut som jag insåg att de drev med mig och att det satt folk och skrattade bakom oss. Var för upptagen med att ha kul för att inse att musiken inte platsade bland folket som brukade slåss på skolgården om huruvida Motörhead eller AC/DC var bäst. Tom Tom Club åkte på turne år 2000, och var i Amsterdam när jag bodde där, klart att jag skulle gå! Något försenad sprang jag fram till biljettluckan med andan i halsen för att komma in, och biljettkillen sa torrt "They already started, they just played Wordy Rappinghood". Neej! skrek jag varpå han skrattade rått och föste in mig på Paradiso där bandet precis gick på scenen. Där stod jag igen på dansgolvet och släppte lös mina märkliga höftviftningar och huvudnickningar och sket högaktningsfullt i vad någon annan tyckte om min stil vilket nog är det bästa med att växa upp. För övrigt startade nog den där fasen med vitsiga texter just när de ropar "It's OK, I've overstood".

Yat-kha - Orgasmatron

Nu skall vi inte vara arga på Motörhead resten av vårt liv, de har ju gjort riviga låtar. Orgasmatron är riktigt bra när den framförs av ingen annan än Yat-Kha, där Albert Kuvezin är kungen av Tuvalensiska "throat singers", och punkare. Kan det bli bättre? Nej. Eller jo, Re-Covers albumet har även "love will tear us apart" och Kraftwerk! Köp den!

Mars Bonfire - Born to be wild
Ibland är det faktiskt synd att folk inte har hört vissa orginal. Mars skrev låten för Steppenwolf och den har en viss klang när han framför den själv.

Molotov - Bohemian Rhapsody
Året är 2006 och jag skall spela på "Bitch after beach", så jag samlar ihop många timmar av covers och spelar dagarna i ända för att känna mig fram till hur jag skall blanda mina fyra timmar utan att tråka ut någon. Något märkligt sker med den då fortfarande ostabila lilla avkomman, varenda gång denna låt kom på drog hon sig upp och viftade på blöjrumpan i takt, tills crescendo då hon släppte taget för att vifta med ena handen i vädret och skaka huvududet fram och tillbaks under förtjusta tjut. Herregud, ungen är en hårdrockare tänkte jag, och lät henne höra låten hur ofta hon ville. Detta är Perles "rolling stone" som säkert förföljer henne resten av livet. Hennes smak var rätt poppis då jag spelade hennes samlade favoritor på Radio Meta (now defunkt) under namnet "Perle Jam". Man har inte knäppare barn än man gör dem.

Stephanie Rice - A womans lot (Boperetta)
Tillbaks till nittiotalet, och jobbiga rumskompisar i lägenheten där på sjätte våningen av ett enormt hus vid Union Square, trånga små sovrum, ett enda badrum utan hyllor för fem tjejer att dela på. Jo, tjena. Men ren och skär lycka när jag ser vem jag skall dela mitt skokartonglilla rum med, Stephanie nickar mot mig lite coolt medan de andra töserna hoppar hysteriskt omkring och är.. tja, överdrivet jobbiga som de alltid var. "Do you like beer?" undrar hon och föreslår att vi skall dricka ett par 40's för att bryta isen, vi skall ju trots allt sova en decimeter ifrån varandra i vårt pytterum snart. Visst, säger jag och utmanar henne på ett ölhävningsrace. Vi konkluderade strax efter när jag stod och höll i hennes hår då hon körde porslinsbussen att jag vann. Varje natt nynnade hon i sömnen medan radion tyst spelade R&B. "Does art keep you awake?" undrade hon, "musik keeps me awake". Hon är född med en gudagåva till röst och vett att ta tillvara på talangen. Mina gamla band med jazzgudinnorna var rena guldet för henne, och när jag var nere sjöng hon Miss Celie's Blues (Sister), fast med mitt namn i. Detta var guld värt för mig. Bättre symbios i rumskamrater får man leta efter. (denna låt finns på Fairtilizer om du vill lyssna igen eller embedda någon annanstans)

Underworld - Born Slippy
Låten som fick mig att dansa igen. Det var 1995, jag var på väg hem en vinternatt någonstans på en öde gata i Vasastan, Stockholm, iklädd en svart dubbelknäppt kopäls a la Kojak snitt, en sammets-porkpie hatt (också väldigt Kojak), en grön och orange-rutig dubbelknäppt kostym och denna låt i lurarna. När snön föll och gatorna var som vitast och tystast drog låtens trummor igång och jag kunde inte göra annat än att stompa med mina killer boots hela vägen hem. Struntsamma vem som ser the illegitimate lovechild av Kojak och the Riddler som kom studsandes nedför gatan med armarna viftandes och små tappra tjut av "boy!" i ett försök att sjunga med, man måste ju hoppa med. Såg Underworld spela i Rotterdam när jag bodde i Holland några år senare och kan konstatera att dansstilen man skall ha - om vi nu skall följa sångarens - är ett slags spastiskt tourettsdrabbat överengergiskt skuttande, så det var tydligen helt rätt.

Kate Bush - Sexual Healing
Åttiotal igen. Min pappa gillade Kate Bush, och min mamma gillade Marvin Gaye. Jag och pappsen lyssnade ihjäl "Running Up That Hill", "Babooshka" och allt annat vi tag på, jag och mamma groovade till Marvin. Vad ingen av dem visste var att Kate gjort en cover på sexual healing - vilket på nåt märkligt vis känns precis som kombinationen av dem båda. Så olika, som natt och dag, och så perfekt tillsammans.

Dom Dummaste - Ståltråd

How to win friends and alienate people. När jag gick i nian, vilket var helt fel tid Dom Dummaste var varken aktuella eller retro just då, så hade jag ett band med Dom Dummaste singlar på ena sidan och Lee Morgan's the sidewinder på den andra. Mina klasskompisar var övertygade om att jag bara var knäpp på alla sidor. Mera ståltråd åt grabbarna. Åratal senare i 1999 stod jag i ett hörn på en FirstTuesday meetup i Amsterdam och hade svårt att kallsnacka med folk, då jag presenterades för en svensk av rätt punkargeneration och via en slemmig torsk i en brödrost halkar vi in på Jesus och hans amerikanare och straxt senare står vi och sjunger för full hals i vårt nostalgihörn. År 2009 fyller Dom Dummaste 30 år. Grattis grabbar (eller får man säga gubbar nu?)

David Byrne - I wanna dance with somebody
Jag har just fyllt 29 år och svettas redan trettioårskris nere i Amsterdam där inget tycks ha gått rätt hela våren. Sambon i det snart krashade förhållandet ringer från Sicilien och säger att han inte kan komma till konserten som jag sett fram emot, för han skall hänga en dag till med sina häftiga kunder och balla kollegor och jobba lite därborta i Italien - jag pyr av avund och känner mig förbisedd som vanligt. "Psst!" hojtar jag till den danska fotografen som just jobbat med mig "vill du gå på koncert ikväll?" David Byrne är i sitt esse hela kvällen och jag piper som en Beatlestös där jag hoppar upp och ned i folkmassan längst fram så nära hans självsäkert coola seglarskor, och bara tycker han är bäst-bäst-bäst medan varje låt drar mig tillbaks till när jag var tio år. Som encore säger David att han skall spela en låt som han gillar och "ni nog känner igen", och drar igång plågan I wanna dance with somebody - och det värsta är att jag kan inte låta bli att dansa, jag känner mig som en marionett styrd av hans gitarrstränger, jag som alltid har hatat denna Whitney Houston plåga. Publiken ser förvirrad ut i ett par sekunder, men det tar inte lång tid innan denna låt för hurrarop till svar. Jag skrattar och skriker "With somebody who loves me!" och inser plötsligt hur rätt den raden är. Jag ler brett och tittar mot den danska fotografen - som åtta år senare är sambon och fadern till mitt barn. Tack David för att du påminde om det som är viktigt egentligen. Dansa med någon som älskar dig snarast.

Jag utmanar Gustav Homberg för att han vet hur ett sjukhus låter och jag vill veta hur ett perfekt tomrum låter. Samt Malmöiterna Åsa / Zyrenna och Hakank för geografisk spridning. ;)