Detta känns något ironiskt då jag röstade på Birgitta Ohlsson (helt baserat på en debatt där hon vägrade låta sig hunsas av osympatiska Göran Perssons klassiska klappa-flickorna-på-huvudet härskarteknik). Det ironiska är att jag stötte på henne på Östermalmstorg när hon delade ut röstsedlar, och jag svarade "jag har redan röstat, på henne!" och pekade på en affisch med Birgitta Ohlsson.... När jag pratade med Birgitta Ohlsson. Goddag yxskaft.
Hur förvirrad kan man vara? Extremt. Varför var jag det? Jag hade inte mammaledigt, var splittrad i tankarna konstant, och där på Östermalmstorg med barnvagnen i högsta hugg var bara en av mina något tankspridda episoder under babyperioden. Det är nämligen inte lätt att vara vaken och babymor på dagarna för att sedan arbeta så gott man kan varenda sekund babyn behagar att sova. För det mesta sov hon dessutom på mig.

Lustigt dessutom, att de som vurmar för att nyblivna mammor skall stanna hemma ses som dinosaurier från en svunnen tid, och att hela frågan debatteras som en kvinnofråga. Den hemmagående frun är inte en könsfråga, utan en klassfråga. Hon var inte en självklar figur förr i tiden, det var bara de i medel och överklassen som hade råd med detta. Numera enbart överklassen, hur många känner du som klarar ett hushåll på mer än en mun på enbart på en lön? För arbetaren såg det nog mer ut som hemma hos Monty Pythons katoliker, fast mamman återgår till arbetet på fabriken istället för disken efter att ha knoppat av sig. Är dagens borgliga politiker knegare? Jämför gärna debatten om Birgittas möjliga icke-ledighet med tyska mammors beslut att låta barnen gå i skolan efter lunch och 'backlashen' där. I allt prat om barn är allting mammors fel, ansvar, plikt och skyldighet, hela tiden. Var är pappa?
Det är inte ett dugg roligt att känna sig halvdan på både jobb och mammaroll. Men jag hade inget val, för jag vi fick ingen barsel då. Att Sverige kämpat för att ge föräldrar ledighet när barn kommer till världen är en investering i allas mentala hälsa och vår egen framtid, och jag är knäpp nog att tycka denna ledighet borde bara tvunget att tas, fast jag annars vurmar för valfrihet i alla lägen. (Skulle man sluta höra hur män får högre positioner enbart för att de inte går på föräldraledighet om alla män var tvungna att ta ledigt vid varje barns födsel? Oavsett om de var villiga fäder eller ej? Kanske det. Kondomsäljandet skulle nog skjuta i höjden i varje fall. Hohoho)
Det är inte omöjligt att arbeta och ha bäbis, jag har ju gjort det, men det är banne mig inte roligt och jag var grymt avundsjuk på de som hade tid att leka lattemammor hela dagarna, och fick en lön i handen var månad fast de inte arbetade, medan jag svettades för att få ihop det. Nog för att jag också var ute på tusentals barnvagnspromenader, men jag fällde upp datorn och tog mig in på närmsta öppna wifi närhelst jag såg att hon somnat, och jag satt uppe på nätterna för att ta igen det jag missat under dagen så den berömda sömnbristen gjorde jag snabbt till en livsstil. Jag är fortfarande så våldsamt förälskad i min dotter att jag gärna bygger tio så söta varelser till, men min situation har inte direkt ändrats och jag vet att min vakna tid inte kommer att räcka till. Varje gång hon tigger lillasyster önskar jag att jag kunde. Den lilla tid man har med sina barn vill man vara närvarande, tro mig för jag vet vad jag talar om. Lycka till Birgitta, må du slippa kolik, bröststockning, tidiga förkylningar, vakna nätter, och allt det där andra som gör det hela så svårt att bry sig om något annat än den lilla varelsen som behöver dig mer än allt annat på jorden. Fast när jag säger det sådär låter det ju nästan som om jag önskar att du inte blev mor.