Cannes 2000 - Mambo number five för hundrasjuttionde gången

På tisdagen var det ovanligt lugnt.

Det berodde nog mest på att alla danska young creatives gjorde Manchester osäkert istället för Cannes efter att ha hamnat i fel stad på grund av flygstrejk.

Mina dörrvakter gjorde sitt bästa att ta över titeln värst i stan, de promenerade iväg med Martinez sammets-dörrvakts-rep och mässingspålar, och blev raskt arresterade så jag spenderade tisdag natt med att övertala fransk välargumenterande polis att detta var snälla pojkar trots allt.

På onsdag natt dansade jag på Condor's politiska fest, människor i Hajkostymer simmade upp ur vattnet vid stranden, en dvärg klädd som Marilyn Monroe sjöng Happy Birthday mr President, en enorm penis dansade och sprayade raklödder över dansgolvet. Festen slutade inte förrän sju nästa morgon efter en spontan grillfest.

Revbenspjäll är en bra frukost.

Torsdag kan ju inte vara sämre, så vi började kvällen på Dentsu's sushi cocktail. Stockholmsklubben av inbördes beundran med Göteborgsklubben av samma genre gapade högt över gratis Sake till Japanernas förtret, de försökte trots allt visa en presentation mitt i kacklandet, och kämpade att göra sig hörda.

Någonstans på torsdag började rykten surra om en AD på en känd byrå i Stockholm vankades avsked för hur han betedde sig i Cannes, full och jävlig överallt, sexuella trakasserier på yngre damkollegor, och annat otrevligt.

Jag har hört liknande historier från varje reklamtävling på jorden snart, allt som byts ut i historien är namn på den olycklige och namnet på priset. Jag tror att det är reklamvärldens egna lilla vandringssägen. Stängde Martinez som vanligt när solen gick upp.

Fredag på Aardmans och Rushes grillfest försökte jag lära mig hur man flyter i en pool med en drink och ser ball ut. Jag spillde drinken samt slant av min flytande stol och såg våt ut. Midsommar hos ResumÈ på kvällen, sill och mumsigheter hängivet smugglat av Mats Paulsen själv dukades upp medan vi smed planer på hur man skulle ta sig in objuden till varenda fest som pågick.

En glad kollega vandrade bort på stranden mot en stor vakt klädd som en armesoldat komplett med en mordisk Rottweiler, han återvände strax viftandes på en skrynklig 200 franc sedel och muttrade: "Den där vakten tar sitt jobb på alldeles för stort allvar." Vi pallrade oss in på TBWA's fest, där en båt full med gratis champagne och inte en enda glad människa fanns. Så fortsatte vi att provsmaka fest efter fest, tills vi trillade ihop med Trevor Beatty's okända partner, flankerad av tre vackra och glada kvinnor med händerna fulla av frukt och gratis champagne sa han; Kom med till the Martinez! <i><strong>We have starfruit!</strong></i> Sånt kan man ju inte tacka nej till.

Lördag. Vinnarkvällen. Alltid ett antiklimax efter en hel vecka av fester. Trötta människor i sina bästa kläder tittade slött på fyrverkerierna som accompanjerades av "mambo number five". Strax drog ett lämmeltåg iväg till the Martinez, där en påfågeluppklädd Tiger Savage fick bära hem en mycket onykter Mark Wnek, som fortfarande muttrade nåt om att VW reklamfilmen absolut inte förtjänade ett guld (den fick silver). Festsugna drog sig mot Traktors fest, precis som Resume's hade Traktor's tydligen temat att göra det svenskt. Hänsynslösa dörrvakter slog ned och slängde ut folk. Kön rörde sig inte en millimeter framåt och de klassiska orden "Inbjudan gäller inte längre, numera enbart gästlista!!!" skreks ut över ett gäng mycket förvånade människor med inbjudan, fast det lät mer exotiskt på franska. Den unga damen som enligt rykten var sexuellt trakasserade gled in med sina vänner på gästlistan, jag och resten av engelsmännen gick till stranden för ännu ett spontant grillparty tills solen gick upp.

Åter på kontoret nästa tisdag, jag räknade ut att jag sovit absurt lite den senaste veckan.

En kollega hojtade glatt: -Din lyllos, jag vill med ner till Cannes nästa år och titta på bra reklam!

-Reklam? undrade jag innan jag slocknade med ansiktet på tangentbordet.


 * notera: Dena krönika publicerades inte i Resumé men var skriven för tidningen, den har legat på Adland under 'adrants' men nu när jag har byggt om tycker jag att det som jag skrev på svenska borde ligga här istället. 


Dabitch

Dabitch

Founder of adland®, sweetheart hell-raiser, tired of writing bios.