Klickbete må ha dykt upp i samband med blog- garna, men blev inte till en riktig plåga förrän de sociala nätverken tog över våra liv och vi kunde följa “live” hur Gawker eggade på Twitter att jaga Justine Sacco. Allt från privata Facebook-sidor till 140-tecken skämt från okända är snart en
hel artikelserie. Nätdrev driver nobelpristagare ifrån sina universitet och folk från sina jobb, med tusentals artiklar på hundratals ”nyhets”-sajter.
FACEBOOKS ALGORITMER underlättar för en viss typ av rubriker att bli virala. Upworthy bevisade ju att vi klickar på nästan vad som helst om rubriken är rätt. Eller ännu värre, vi spenderar en hel dag med att tjafsa i kommentarerna utan att ens ha klickat.
En gång var det Google som hänvisade trafiken, nu är det Twitter, Facebook och trafik-säljare som Taboola och Outbrain. Det är enkelt att anpassa skräpsajter till att se legitima ut, åtminstone för en stund, och dra trafiken till sig med rubriker som drar folk. Kända varumärkens reklam syns på skräpsidorna, en sajt som dök upp igår och är borta imorgon kan kamma hem mycket pengar.
LEGITIMA MEDIAHUS och skräpsajter slåss om samma slant. Receptet för att hålla trafiken uppe är att slänga sig på alla twitter-drev, beväpnade med tjära och fjäder.
Läsarna tröttnar, laddar sina datorer, plattor och telefoner med adblock. Upworthy-rubriker lockar inte längre. Det som blir lidande är allt; från vår koncentrationsförmåga till journalismen i sig. Det är helt enkelt inte värt besväret att göra en kvalitetsprodukt när en sarkastisk recension av någons sexfilm kammar hem mer trafik– och sympati när de förlorar ett fall om privatlivsintrång.
