Vi söker bara annorlunda om det är annorlunda på rätt sätt. Ta in det som verkligen särskiljer sig från normen isället, skriver Åsk Wäppling, creative director på Adland.
Det pratas om hur vit branschen är, nu när man har insett att kvinnor faktiskt jobbar i reklambranschen och att konstant ropa om att anställa fler kvinnor kan se lite fånigt ut när man bara har en enda man på kontoret och resten är damer. Dags att lösa nästa problem, det är för många som heter "Anders" i branschen och för få som heter Mohammed eller Priya. Katastrof, verkligen.
Grundtanken är ju naturligtvis inte att melaninnivån i hyn är det avgörande, utan att personer med en annan bakgrund kan ge en annan infallsvinkel. Och det har man ju rätt i. Men då har man nog missat vilka åsiktskorridorer som leder till kontorslandskapen i Sverige.
En ytlig annorlundahet som mammas västafrikanska påbrå, kopplat med studier på Sigtuna och fina betyg från Berghs är sådär lagom annorlunda, medan mannen som jobbade som präst tills han sadlade om mitt i livet är ett riskabelt wildcard. Man kan vandra in på en byrå på Söder och tryggt veta att alla har röstat på Miljöpartiet, gått de rätta skolorna som Hyper Island eller Berghs och gillar de rätta banden.
Vi söker bara annorlunda om det är annorlunda på rätt sätt. Ta in det som verkligen särskiljer sig från normen. Ta in personerna som pluggade utomlands. Ta in lantisen som flyttade till staden. Ta in dem som är religösa med agnostikerna. Ta in hårdrockaren och kulturarbetaren. Ta in egenföretagaren som misslyckades, för de har lärt sig hårda läxor i livets skola.
Ta in kreativa direktörer som faktiskt kan ta ett beslut, och inte låter en slita hela helgen på olika upplägg för att "man bara vill testa om det funkar". Ta in säljaren som faktiskt säljer och inte bara ringer sina gamla polare hela dagarna. Ta in illustratören som aldrig släpper sin penna. Ta in strategen som vänder och vrider på allt i jakt på nästa smarta plan.
Kort och gott, anställ folk som är bra på det de gör, för det har vi definitivt brist på.
Denna krönika publicerades i Resumé Maj 2016
