Vi söker bara annorlunda om det är annorlunda på rätt sätt. Ta in det som verkligen särskiljer sig från normen isället, skriver Åsk Wäppling, creative director på Adland.
Det pratas om hur vit branschen är, nu när man har insett att kvinnor faktiskt jobbar i reklambranschen och att konstant ropa om att anställa fler kvinnor kan se lite fånigt ut när man bara har en enda man på kontoret och resten är damer. Dags att lösa nästa problem, det är för många som heter "Anders" i branschen och för få som heter Mohammed eller Priya. Katastrof, verkligen.
Grundtanken är ju naturligtvis inte att melaninnivån i hyn är det avgörande, utan att personer med en annan bakgrund kan ge en annan infallsvinkel. Och det har man ju rätt i. Men då har man nog missat vilka åsiktskorridorer som leder till kontorslandskapen i Sverige.
En ytlig annorlundahet som mammas västafrikanska påbrå, kopplat med studier på Sigtuna och fina betyg från Berghs är sådär lagom annorlunda, medan mannen som jobbade som präst tills han sadlade om mitt i livet är ett riskabelt wildcard. Man kan vandra in på en byrå på Söder och tryggt veta att alla har röstat på Miljöpartiet, gått de rätta skolorna som Hyper Island eller Berghs och gillar de rätta banden.
Vi söker bara annorlunda om det är annorlunda på rätt sätt. Ta in det som verkligen särskiljer sig från normen. Ta in personerna som pluggade utomlands. Ta in lantisen som flyttade till staden. Ta in dem som är religösa med agnostikerna. Ta in hårdrockaren och kulturarbetaren. Ta in egenföretagaren som misslyckades, för de har lärt sig hårda läxor i livets skola.
Ta in kreativa direktörer som faktiskt kan ta ett beslut, och inte låter en slita hela helgen på olika upplägg för att "man bara vill testa om det funkar". Ta in säljaren som faktiskt säljer och inte bara ringer sina gamla polare hela dagarna. Ta in illustratören som aldrig släpper sin penna. Ta in strategen som vänder och vrider på allt i jakt på nästa smarta plan.
Kort och gott, anställ folk som är bra på det de gör, för det har vi definitivt brist på.
So, this online mag called curiosity made a list called "8 Resources for the advertising obsessed", and there Adland is, as number one. How delightful. No archive because this website can not be archived, it seems.
Adland gives readers the best of both worlds, with editorials about current ads as well as an archive of historical ads and campaigns. The site launched in 1996 and the founder, Åsk Wäppling, stated their mission as: “We preserve, we publish, we deliver, we review and sometimes harass all advertising there is.” Over the years, they have stayed true to that mission. Adland is revered for being some of the best advertising commentary available online.
The Fanclub wanted people to notice the homeless in Malmö. With $0 budget. While people were busy playing Gowalla and 4square on their phones.
Solution
Since I knew how to hack both Gowalla & 4Square's geo-location, the Fan Club contacted me for help, and we spent an evening at the agency making check-in spots for homeless peoples "homes". Benches, parks and bus stops. A little hackathon for the homeless, if you will.
When the issue was iron-hot, we had reached out to global trade portal Adland’s CEO, Åsk Dabitch, who had this to say about the incident: “JWT seems to have an unfortunate knack of putting the wrong people in top positions, where they really shouldn’t be. I am reminded of the Vodafone case study out of J Walter Thompson Cairo, which claimed that Egypt’s Revolution was a result of Vodafone. There’s a special kind of cynical brashness that creates that type of case study, and it comes from the top. Martinez seems to be a Latino stereotype, judging by everything that he has allegedly said. Ironically, everything he is accused of saying is stereotyping others too.”
But the incident is not a representative of what the company is like, Eastwood asserts. “I look at our leadership at that time - the worldwide CCO is gay, CFO is Jewish, talent officer is a woman, and the CEO is Hispanic himself - we were pretty diverse, still are.” Just a week before Martinez announced his exit, J Walter Thompson had launched Her Story - a series of documentaries on female revolution - with BBC World News. “You can’t be what you can’t see,” he reasons.
DET STORMAR PÅ NÄTET. Mediahuset fött ur blogg- revolutionen, Gawker, tappar publik och ansikte när Hulk Hogan vann sitt fall om privatlivsintrång mot dem. En oberoende jury gav Hulk ett enormt skadestånd, stort nog att kunna störta hela Gawker. Det visar sig att klickbete, som folks hemligt filmade sexfilmer, kan bli riktigt dyrt i längden.
Klickbete må ha dykt upp i samband med bloggarna, men blev inte till en riktig plåga förrän de sociala nätverken tog över våra liv och vi kunde följa “live” hur Gawker eggade på Twitter att jaga Justine Sacco. Allt från privata Facebook-sidor till 140-tecken skämt från okända är snart en
hel artikelserie. Nätdrev driver nobelpristagare ifrån sina universitet och folk från sina jobb, med tusentals artiklar på hundratals ”nyhets”-sajter.
FACEBOOKS ALGORITMER underlättar för en viss typ av rubriker att bli virala. Upworthy bevisade ju att vi klickar på nästan vad som helst om rubriken är rätt. Eller ännu värre, vi spenderar en hel dag med att tjafsa i kommentarerna utan att ens ha klickat.
En gång var det Google som hänvisade trafiken, nu är det Twitter, Facebook och trafik-säljare som Taboola och Outbrain. Det är enkelt att anpassa skräpsajter till att se legitima ut, åtminstone för en stund, och dra trafiken till sig med rubriker som drar folk. Kända varumärkens reklam syns på skräpsidorna, en sajt som dök upp igår och är borta imorgon kan kamma hem mycket pengar.
LEGITIMA MEDIAHUS och skräpsajter slåss om samma slant. Receptet för att hålla trafiken uppe är att slänga sig på alla twitter-drev, beväpnade med tjära och fjäder.
Läsarna tröttnar, laddar sina datorer, plattor och telefoner med adblock. Upworthy-rubriker lockar inte längre. Det som blir lidande är allt; från vår koncentrationsförmåga till journalismen i sig. Det är helt enkelt inte värt besväret att göra en kvalitetsprodukt när en sarkastisk recension av någons sexfilm kammar hem mer trafik– och sympati när de förlorar ett fall om privatlivsintrång.
Growing increasingly frustrated over the tradepress using the trademarked term 'adland' carelessly in headlines, making it seem as if the article was about my site adland, I called them out on Twitter in 2016 which resulted in the article: Adland calls out Ad Age on Twitter over 'sexism' in the industry (see archived version here). I have emailed the editors directly, public shaming seems to work better.
Tensions between two of the advertising industry’s leading news publications, Adland and Advertising Age, were made public after an open Twitter dispute.
The piece recounts true stories from prominent women in the business who have experienced serious sexism within the industry from high level executives.
While Ad Age appears to be referencing the advertising industry and not Adland itself, the use of the title could be mistaken as insinuating that the website Adland was indeed sexist.
This a public request, please stop using our trademark in headlines like that @adage Cheers ever so much pic.twitter.com/A9JYmpws74
Ad Age did not respond on Twitter, which led to Adland voicing its grievances in regards to how the advertising news site was treating an industry news source headed by a woman.
Just as the more problematic dark net sites are exiting the scene, some prominent mainstream services are entering. In October 2014, Facebook announced it had added a Dark Web version of its social network in order to circumvent problems caused when Tor users accessed their accounts through Facebook’s regular site. A spokeswoman for Facebook said the company was still in the process of evaluating dark net metrics and is not ready to publicize them.
More recently, ProPublica made headlines when it announced in January that it would host a version of its news site on the dark net. Several reporters and news organizations already have a limited dark net presence—a smart move for organizations wanting to connect with whistle-blowers and political dissidents. But ProPublica’s announcement that it would host a .onion site is a step beyond what everyone else has done.
Source: Adland's Åsk Wäppling
Well, almost everyone. A few hours after ProPublica’s Dark Web announcement on Jan. 6, Adland, an advertising news and curation site, announced it had launched its own hidden service site, as well. “Adland’s target cares about privacy. We have two different types of readers. There are people who work in advertising, and then there are a lot of technical people like gamers who already have adblock installed,” says Adland founder Åsk Wäppling, when explaining why she decided to set up a .onion version of her site.
In fact, Wäppling portrays the Surface Web as the more dangerous place to surf. “The way ad networks are today are basically indistinguishable from malware. There’s a lot of third-party calls going on between the publication that you’re reading and the [tracker] on the publication,” she says.
Wäppling cares deeply about protecting her readers from malicious advertising and metadata collection. She notes that when Apple products made adblockers available, the number of Adland readers using those services skyrocketed 55%. Since tracking data via cookies or other metadata is hidden on the dark net, Wäppling sees the dark net as a turbocharged adblocker.
These sentiments were echoed by ProPublica news applications developer Mike Tigas, who said on a recent ProPublica podcast, (below) “I think it's a public service to give your readers these kinds of choices. It's a very conscious decision that we have to make as an organization to decide that we want to do this. I think we all agree that letting our users choose what types of metadata they leave behind is positive for us.”
Wäppling says the .onion version of Adland contains the same content that the Surface Web does, and that there are no extra costs to hosting a site on the Dark Web.
Adland is also in the unique position of being able to generate revenue off of the Dark Web. Having switched over from an advertising-based business model to one based on donations, Adland can receive contributions on the Dark Web using PayPal. The site also accepts Bitcoins, a virtual currency that is the most popular form of payment on hidden services sites.
Wäppling predicts that more organizations with particularly privacy-attuned users will join Adland and ProPublica in offering .onion versions of their sites on the Dark Web. She also feels that she isn’t giving anything up by encouraging anonymous traffic.
“I’ve never really collected data from my users anyway,” she says. “That’s the thing, if you’re using somebody else’s ad network, the data collected doesn’t go to you as the site presenter, it goes to the ad network. So the data collected, which is infringing on my users’ privacy, isn’t giving me any knowledge …. But [a site’s presenters] carry the weight of all the hatred when a malware banner ad disrupts their readers.”
Billy Andersson skriver nyhetsbrevet Innovation & kommunikation för Resumé. I nyhetsbrevet med tema adblockers och innovation dök jag upp en liten sväng, för att jag har lagt Adland på "dark web".
Tema Adblockers och Innovation
I väntan på mediernas Spotify 2015 seglade adblockersupp som ett alarmerande problem för digitala medier. Det lär inte minska i styrka i år . Tvärtom förväntas konsumenter bli mer oroade över intrång i den personliga integriteten som datainsamlingen runt digital annonsering innebär och bli mer irriterade över att upplevelsen av digitala medierna försämras av påträngande annonser. Publicisterna ser det som ett användarproblem eller möjligen ett innehållsproblem. Andra ser dock ett strukturellt problem där medierna vägrar lämna föråldrade affärsmodeller trots att de publicerar i en interaktiv miljö där användare och konsumenter har betydligt större inflytande.Åsk Wäppling är en dold makthavare i reklamvärlden som fått nog av den digitala reklamens negativa konsekvenser. Sedan 20 år tillbaka har hon drivit Adland, en av världens mest lästa reklamsajter med spets på Super Bowlreklam. En sajt om reklam som är läst av människor över hela världen som jobbar med reklam, men på sajten finns det nästa ingen reklam. Enda undantaget är en mindre annons för de som vill kommentera texter men inte är medlemmar eller inloggade. ”Det är många som spammar i kommentarerna det kan vi få igen genom att få in lite annonspengar”, förklarar Åsk Wäppling.
När Apple förra året släppte mobila operativsystemet iOS9, som tillåter så kallade adblockers, ökade antalet som använde adblockers snabbt på Adland. Från 10 procent till 65 procent på kort tid. Och då är det alltså personer som livnär sig på att skapa reklam som anstränger sig i den utsträckning att de installerar speciella insticksprogram för att slippa reklamen. ”Men jag tror inte att vi störs så otroligt mycket av reklam så länge den håller sig till de vanliga platserna på sajterna. En viktig anledning att använda adblockers är att annonsnätverken släpper igenom virus och malware. Sedan blir det allt fler som är medvetna och tycker det är ohyggligt otrevligt att annonsnätverken vet för mycket om dem. De vill värna om sitt privatliv.”
Det var den här utvecklingen som fick Åsk Wäppling att som en tjänst, eller ett statement om man vill så, erbjuda möjligheten att nå Adland via Tor-nätverket (som ibland kallas ”the dark web”) vilket anonymiserar användaren och förhindrar datainsamling (adressen är http://zpvluacf3b3cjxm7.onion).
En adblocker på sajtnivå så att säga. ”Även reklamälskare bryr sig om sin personliga integritet.” Digitala medier – plus och minus
Adblockers har funnits i snart 15 år. Men det var egentligen först förra året med Apples iOS9 det uppfattades som ett allvarligt problem. Åtminstone för medieägare. Att de protesterar mot utvecklingen är inte oväntat. Fram tills nu har de digitala medierna haft en gräddfil på grund av de fördelar de anses ha. Mätbarhet, spårbarhet och tillväxt. Med digitala medier kan annonsören verkligen se vilken del av marknadsföringsbudgeten som ger effekt. Åtminstone i teorin. Men i praktiken har digitala medier många svagheter. Att det då visar sig att En allt för stor del av den digitala annonsmarknaden innehåller adfrauds, robotvisningar och malware. Click Through Rate ligger runt en promille och nu anstränger sig en växande andel vanliga användare för att slippa reklamen. Och när en allt större andel av annonsbudgetarna går till digitala medier ställer annonsörer krav på kvalité och transparens. Det är heller inte oväntat att oron för intrång i den personliga integriteten har ökat de senaste åren med insikten om hur stora digitala medieföretag/annonsnätverk kartlägger allas digitala liv på detaljnivå. När Internet of Things och uppkopplade hem slår igenom kan vi räkna med att kartläggningen breddas ytterligare. Därför är det knappast en överraskning att allt fler användare som lever sina digitala liv i smartphones vill de ha kontroll över vilka digitala fotspår som de lämnar efter sig. Så enkelt och effektivt som möjligt. Samtidigt upplevs en allt mer påträngande digital annonsering som gör nedladdningar segare och förbrukar data i mobilerna klart negativt. Med andra ord är det krattat för ett stort genomslag för adblockers. Vad som är förvånande är hur medieägare och annonsörsorganisationer reagerar. Att medieägarna vill att konsumenterna betalar för medierna de konsumerar är begripligt. Men det som komplicerar är att medieägarna kräver att få ställa villkoren. När konsumenterna inte går med på att godta medieägarnas affärsmodeller reagerar medierna antingen medkonfrontation eller med projekt som "Annonsvänligt Sverige där ”…vi gemensamt formulerar vad vi ser som en lämplig annonsmiljö för våra konsumenter.” (det finns dock insikt på IAB vilket inte minst märktes i en intressant bloggpost av Scott Cunningham, chef för IAB Tech Lab, publicerad i höstas). Ställningskrig och innovation Positionerna är låsta och kan liknas vid ett ställningskrig. På en marknadsplats är det märkligt med den här typen av konfrontation. Ett alternativt perspektiv är att se på det som en förhandling. Gustav Martner, frilansande kreatör och tidigare ordförande för Komm, förstår om konsumenter är oroliga för insamling av data men säger samtidigt att reklam är viktigt och måste få utvecklas. ”All form av content måste hitta vägar att samsa med reklam. Det är en ständig förhandling mellan avsändare och mottagare. I den förhandlingen brukar folk köpa reklamen ju mer väldesignad och välintegrerad den är. Tänk på dörrskyltar där det står ”Ingen reklam, men gärna Ikeas katalog”, det är ett exempel på bra reklam. Problemet är att väldesignat och bra innehåll kan bli ”för bra” och suddar ut gränserna mellan kommersiell och redaktionell kommunikation. Ett annat perspektiv är att motsättningarna kanske är mer grundläggande än att reklamen är dålig. Det är snarare ett strukturellt problem än innehållsproblem. ”Nivån på innovation är begränsad hos publicisterna. De lägger ut sin tidning på nätet och tar betalt för annonser. Det är samma modell som vi haft sedan 1700-talet”, säger Fredrik Hallberg, innovations- och strategichef på mediebyrån Vizeum. Medierna skyller på användarna när de själva vägrar att lämna en affärsmodell som är dåligt anpassad för interaktiva medier. När det gäller nya bannerformat är nytänkandet omfattande men i en tid av digital transformation är frånvaron av innovativa affärsmodeller påtaglig. Under de dryga 20 år vi haft marknadsföring på nätet är det i princip bara sökordannonsering som anpassat sig till det interaktiva mediet. När det gäller medier i ett bredare perspektiv har vi sett fler innovationer som till exempel Netflix, Spotify, Google och World of Warcraft. Gemensamt är att de utgår från det interaktiva där användarna har kontroll över vad, var och när de vill konsumera innehåll. ”När folk inte erbjuds valmöjlighet väljer de bort (annonser)”, säger Fredrik Hallberg.
I de bästa av världar kan adblockers tvinga fram nytänkande bland mediebolag. Dagens situation i medieindustrin börjar likna den i musikindustrin i början av 00-talet. I stället för att tänka nytt bekämpade skivbolagen konsumenterna och var på väg mot undergången när Spotify gjorde entré.
Annonsörer har ett mindre problem än publicisterna (annonsörerna vinner snarare på adblocking eftersom de inte behöver visa annonser för människor som inte gillar annonser) och de reagerar med nya strategier som blivit de senaste årens marknadsföringstrender. Som att flytta kommunikationen närmare köptillfället, retail marketing växer i betydelse. Content marketing har kanske varit för framgångsrik men är nu marknadskommunikation på användarens villkor men. Den som vågar tänka helt annorlunda samarbetar med nya teknikbolag för att ta fram innovativa lösningar (ungefär det som Innovation&Kommunikation brukar ta upp). Och, påpekar Fredrik Hallberg, sen finns det faktiskt mediekanaler som tv, print och utomhus som fortfarande fungerar. Alternativ
Åsk Wäppling på Adland tror att banners redan är passé och hoppas på mikrobetalningar i stället. ”Det har aldrig utvecklats eftersom alla satsat på banners i stället.” Hon påpekar att det dyker upp allt fler korttidsprenumerationer och andra liknande erbjudanden men i dag är kostnaderna för att använda betaltjänster som PayPal alldeles för höga. I spåren av tillväxten av adblockers dyker det upp nya tjänster och nya affärsmodeller. Tyvärr innebär det ofta att tjänsterna själva vill ta över den digitala annonsaffären. Att Apple öppnade för adblocker i iOS9 berodde på, enligt en del, på att man ville sabotera Googles annonsaffär och, kanske, öppna för ett eget annonsnätverk iAds.
I England erbjuder två nystartade företag möjlighet för användare att själva sälja sin personliga data till annonsörer och företag de väljer ut. Därmed får konsumenterna mer makt men samtidigt skär företagen som erbjuder tjänsten emellan. Brave är en ny webbläsare, framtagen av före detta Mozilla-chefen Brendan Eich, som rensar bort ”dåliga” annonser som främst gynnar annonsnätverk och annonsbörser. Eich ambition är att medla mellan användare och publicister och fixa de brister som webben har i dag. Den viktigaste funktionen i Brave är att ta bort teknik som samlar in data till tredjepart. Däremot släpps native advertising och annonsering in som styrs av publicisten (och inte av kakor). Positivt för användarna, som får snabbare webbläsare och slipper att bli digitalt spårade, men det problematiska är att istället för annonsnätverk och annonsbörser agerar Brave som mellanled och skär emellan.
Digitala publicister brukar hävda att konsumenter måste godta annonseringen eftersom media ska finansieras på något sätt. Inga annonser – inga medier. Problemet är att transaktionen inte är helt transparent. Användarna kan inte se vilken data de lämnar ifrån sig, vad den används till och hur den värderas. Londonbaserade People.io erbjuder konsumenter att licensiera ut personlig data, som de själva väljer ut och har kontroll över, för annonsörer. I gengäld erbjuds de krediter som kan omsättas till tjänster eller välgörenhet. När som helst kan de dra tillbaka licensieringen av sin personlioga data. De erbjuds också möjligheten att se på annonser i utbyte mot krediter. Det har funnits liknande tjänster tidigare men det unika med People.io är transparensen där användaren direkt ser vad personlig data eller annonsexponering är värd för dem.
