Dabitch.net - Everything is so random there must be a pattern

I tidningen Resumé 23 Juli 2008 löd rubriken Adlands grundare hotas för OS-kritisk reklam

--

Tumultet kring Röda Korsets Ungdomsförbunds kampanj fortsätter. Efter påtryckningar utifrån tvingade Röda Korsets huvudkontor i Genève förbundet att ta bort alla banners i kampanjen. Nu har Adlands Åsk Wäppling fått ta emot hot.

– Jag anade att det här skulle få konsekvenser men det har helt spårat ur. Jag har fått massor av läskiga bilder och kommentarer om att jag ska ta bort bilderna på kampanjen från hemsidan från olika läsare. Dessutom har jag fått flera hotfulla och ganska läskiga mejl och i natt ringde telefonen flera gånger mitt i natten, säger Åsk Wäppling.

När började det?
– Sedan jag började skriva om den här kampanjen har reaktionerna bara eskalerat. Nu får jag plötsligt massor av hotfulla kommentarer på alla artiklar som över huvud taget handlar om Kina.

Röda Korsets Ungdomsförbund i Sverige gick ut med kampanjen i juni. I torsdags fick ungdomsförbundet ett samtal från Röda Korsets federation i Genève. Samtalet slutade med att förbundet drog tillbaka alla webbenheterna. Kampanjen fortsätter dock i svensk press.

Hur har det här påverkat dig?
– Dels känns det obehagligt och med samtalen i natt börjar det bli lite trakasserande. Dels har jag för första gången sedan starten för tolv år sedan tvingats stänga flera inlägg för nya kommentarer, vilket känns sorgligt. Det är intressant att de som vill få mig att ta bort bilderna använder free speech för att döda free speech, säger Wäppling.

Kommer du att ta det här vidare?
– Jag vet faktiskt inte ens hur det skulle gå till. Inläggen och samtalen kommer från England och jag befinner mig i Malmö. Hur polisanmäler man någon från ett annat land?

Kampanjen är framtagen pro bono av Odd Scouts.

I cap och design ser man denna rubrik just nu; ÅSK WÄPPLING TALAR UT | 2008-05-08 13:06 archive Ja där ser man, jag talar ut minsann om vad jag tycker är bra och dåligt just nu. Som om det var nåt nytt. ;) Stafettpinnen skickades till mig av Kontaktmannen, som hyllade ratade skisser och hatade telefoner i HIMMEL & HELVETE | 2008-04-04 17:09. Jag skickade pinnen vidare till Per Han på Frilansbyrån, så nu har den nått Stockholm. Vi får väl se vem som får den sen. :)

HIMMEL & HELVETE Här hyllar och sågar vi form av alla de slag. Den här månaden får bland annat McDonald's och Sisters veta vad vi verkligen tycker om deras reklam.

Åsk Wäppling, är en frilansande art director vars livslånga reklamfilmsberoende gjorde att hon 1996 grundade Adland, världens äldsta reklamblogg. Redan som barn var reklamfilmsberoendet tydligt. Hon lekte »sjung varumärkets trudelutt« på långa bilresor och kunde replikerna till alla Tide »ring around the collar«-filmerna på 70-talet. Hon är fortfarande övertygad om att man måste »rulla in« Juicy Fruit munnen för att det ska smaka rätt och att endast brunetter med långt rakt hår får mjäll.

McDonald’s har verkligen slagit på stort i dubbel bemärkelse med sin senaste kampanj. Jätteservetter och nu jättekaffekoppsringar. Det finns säkert några som fnyser att de nog har sett sådant här tidigare i internationella reklamtidningar, men ärligt talat hur ofta ser vi ett helt (nästan) tomt uppslag i en vanlig tidning? Det sticker ut, informerar och roar, ett perfekt hattrick. Bra gjort av DDB!

Compricer. Sluta aldrig jämföra säger den allvarliga rösten. Orden skulle lätt kunna vara ren radio, eller till och med en affisch, men i kombination med de bisarrt retro scenerna från en alternativ värld där allt är snygg-fult och musik, som skulle kunna bära filmen helt själv, hypnotiseras jag till att vänta på avsändaren vars hela affärsidé bygger på att jämföra saker. Klockrent Garbergs! Extra poäng till Malcolm Pardon/Dead Mono för musiken och Acne film för stilen.

Friends. Filmen för Friends berättar en historia om mobbning utan att ta till floskler och pekpinnar. Jag gillar både filmspråket och musiken ännu mer efter att ha sett hur barn mellan sju och elva år reagerar på den. Andaktigt tysta följer de pojken hem från skolan och lapar i sig historien. Filmen säljer inte något vi kan köpa, men trollbinder barn och manar vuxna till eftertanke när den placerar Friends »top of mind«. Helt enkelt en fin historia väl berättad av Emil Möller och Lowe Brindfors.

Jokk – Fällan. I den nya Jokk-kampanjen är strategin helt rätt, men utförandet i Fällan-filmen lämnar något att önska. Tanken tycks vara att göra en överraskande film som ska spridas över nätet. Och folk kommer säkert att skratta åt den från Litauen till Turkiet, men som fanatisk Jokkdrickare tycker jag att de har missat att det är dumt att fjärma sig från oss kunder. Att få armen avhuggen är inte direkt aptitretande och det ger mig ingen anledning att tycka jag har valt rätt märke på törstsläckaren. Ett ambitiöst stolpskott.

188 003 – Var tredje sök. Lene Alexandra sjunger en enerverande ramsa för nummerupplysningen och Könsdiskrimineringsanmälningarna trillar som på beställning in hos ERK, en händelse som ser ut som en tanke och säkert är det. Det är inte strategin hos 118 003 som retar mig, utan Lenes skor. Snälla nån, ska du köra »sexy cheerleaderlooken« måste du skaffa mer rätta skor för det där ser för hemskt ut. Att det gröna bandet över hennes ben närmast understryker hur fula skorna är hjälper inte heller.

Sisters. Systrarna Silvstedt syns just nu i en reklamfilm för Sisters. Filmen är inspelad på Häringe Slott i Nynäshamn, men i denna förfilm ser vi bara hur systrarna åker bil och trallar med till någon helt annan musik än den som hörs i rutan. Som vanligt lyckas Victoria sticka ut tungan onödigt mycket. Det är helt enkelt inte snyggt och hela filmen känns hopplöst förlegad.

My god, it looks so good I just wanna lick my walls all day.

Dear everyone on the second floor. If you see a gray cat marching past outside of your window, don't worry - it's just Henryett. He's 15 years old and knows what he's doing. It was only last week that I discovered that he can walk around the entire building this way and sometimes does.

Needed to put these up. Else they'd be in the way, what, with laying around on the floor like that. Aaargh, hate stuff that has no place!

So we began,

And we continued.

Also, Perle bought a carpet for her room with her current favorite animal, the flamingo, on it and would like to like to let the world know how pleased she is with it.

After cleaning her room, she decided to invite her doll for a dance...

....and a quick kiss.

It's not quite done yet but since it is a little less messy than usual, I decided to take some pictures. I knew from when I was three months pregnant that my child's room would be 1) fun, 2) green, 3) a forest.

I loved forests when I was a kid and had a much darker theme in mind, but as Perle gets to pick a lot of her own things it's still green, only slightly more romantic flowery than forest.

Behind the bamboo pink cherry-blossom curtain hides her Tiffany-style turtle which we bought together when she was three months old. The bamboo curtains are a sale-find from Indiska, two for the price of one at 50% off. I waited months for that deal to happen.

She has her desk by the window, with the chair that she helped decorate and hooks for her massive collection of purses hats and robes. Is that an orb in the shot? :)

Above her desk hangs a cabinet that my grandfather built for my mother, which I also had in my room when I was a little girl. In it are Maroccan camels, a pretty cat she got from her oldemor (grandfather's mother) and a tea set from Japan that I had as a kid. On top is her latest find, a really kitch porceline figurine of dancing deers in awesome pastels. We actually found it in the yard when the container for large rubbish was here, it's a little chipped but too good to throw away just yet. The giant bear is her piggy-bank.

In her bed her "transitional item" the giant red rabbit sleeps with her under cotton sheets with animal prints and a shiny white cover with golden deers embroidered on top which we found - oddly enough - in the trendy teen department of H&M on sale for 50 bucks (5 usd). Her nightlamp is a plastic elephant, though here it looks like a glowing ball.

She has a Jonas Bohlin zink shelf on the wall which I spraypainted 'the right yellow' to match my turntable back in -92 (yes, that was bad of me but I don't care) and underneath it another one for smaller books. Her seat here stores hundreds of small toys and the old doll is yet another flea market find.

On the magnetic bottom half of the wall, there are butterfly magnets pollinating the wallpaper roses. She rearranges their position every so often.

I wallpapered and lacquered an old Ikea cabinet to use as her closet, and to prevent any picky kids (I'm looking at you Perl...) from ripping the paper off it, I laced the edges.

1) Den inavlade-exhibitionist-kreatören. Du gick ut en känd skola kanske fyrå år sedan, hela din årskull poserade nakna på vykort i bästa kejsarens nya kläder stil eftersom ni inte hade något att dölja, eller var det visa? Ni dansade nakna och diverse annat på köksborden på klassfesten som slutade i en orgie. Ni har alla bra jobb inom samma kvarter, köper alla era kläder inom samma kvarter, äter all er mat inom samma kvarter, och ingen vet vem pappan är.

2) Nepotist-kreatören. Ni har samma efternamn som en redan känd CW eller AD i branschen eller är helt enkelt partner/älskare till en Creative Director som är bästis med din Creative Director. Silverskeden i din mun är av överdragen hyckleri. Du spenderar hela dagarna med att kolla på 'Shots' , fotografers portfolios och studenters portfolios, norpar idÈerna och kallar dem dina egna eller 'sammanträffanden'. Du spenderar dina helger på museer och gallerier som serverar gratis vin sökandes inspiration. Du ringer resume så fort du bryter tån, med ditt efternamn blir detta en mycket viktig nyhet. Du säger i alla intervjuer att 'jo visst hjälpte det att jag har mamma/pappas efternamn när jag började i branschen, men så fort man kommer in måste man prestera och är man inte bra åker man ut som alla andra' och lever under missuppfattningen att det finns bara 'bra' människor i branschen och förstår inte att det svåraste att göra är just att 'komma in'.

3) Den galna-renässans-kreatören. Du jobber ena dagen på en byrå och nästa dag som popstjärna. Allt du gör är galet, allt du gör är kreativt, gallerier ställer ut din smutstvätt. När du stängs in på en byrå övertygar du CD'n att skaffa en flygel så att du kan få utlopp för din kreativitet och driva kunderna och kollegorna till vansinne. Du byter karriärtitel oftare än vad andra byter underkläder, och försvinner med jämna mellanrum för att jobba på hemliga projekt i stil med en symfoni om den moderna världen. Du hoppar hage mellan byråer men landar alltid på fötterna. Sena fredagar pratar du om att skaffa en båt och bo på en ö i skärgården, eller kanske ett torn i Skottland, eller möjligtvis en söderhavsö och skriva musik/bok/filmmanus eller ett ballt nytt dataspel.

4) Den lata-kreatören. Du larvar in på jobbet vid elva, tar långlunch och snavar hem innan fem. Du har arbetat på en kvarts sida fack press-reklam i fyra veckors tid. Du lämnar över allt ansvar på din Copywriter/Art director. Du har blivit mästare på att se upptagen ut genom att knacka hårt på ditt tangentbord och stirra allvarligt på din dataskärm. Du går på alla möten som finns, även om det inte är för dina kunder, för att dricka kaffet som någon annan har gjort. Du är osynlig och du gillar det.

5) Den charmiga-kreatören . Du tar två månaders ledigt och hamnar i Goa, utan att berätta det för din byrå. Du återvänder med en drogdimma i hjärnan och konfronterar din CD som du lyckas övertyga att ge dig dubbla din lön och ge dig tredagarsvecka. Du producerar en kampanj om året, vanligtvis en tv-kampanj. Du insisterar på att flyga in den bästa regissören ni kan få så att det glassar över det faktum att det inte finns någon som helst idÈ bakom din kampanj. Du vinner massor med priser, och dubblerar din lön igen. Du och din CD är bästa vänner, inte för din talang utan för att du matar honom med billiga droger.

6) Den tomma-tunnan-kreatören. All du gör är banbrytande. Allt du gör är högljutt. Du har planer, stora planer, massor med planer. Du har ändrat ditt namn till Mega Superstjern så att det syns mer i media. Din lön är lika stor som din mun. Du skrattar åt dina egna skämt, du är en vandrande kliché och du tror fortfarande att hästsvansar på män är 'på'. Du smäller i dörrar, slår nävarna i bordet och kastar datorer ut genom fönstret men bara om en fotograf råkar vara i närheten. Du håller antingen på att regissera eller skriva din första långfilm och pratar just nu med ett produktionsbolag i LA som vill köpa rättigheterna, men_ scchhh_, sprid inte ut det.. Du har inte haft en enda bra idé sedan du var sex år gammal. Du går på varje prisutdelningsshow som finns, du sitter med i juryn på varje pris som finns. Du säger högt att du inte tycker priser är så mycket att hurra för, trots att du har byggt om gästrummet till ditt troférum. Du har noll talang, vilket du vet nånstans djupt inom dig, så du skriker ännu högre för att överrösta detta.

7) Den förtidspensionerade-kreatören. Du har arbetat på samma byrå i åtta års tid. Du minns den gamla goda tiden då kunder faktiskt köpte dina förslag. Du får ibland chansen att göra en kampanj med shoppingvagnsreklam för toalettrengöringsborstar. I din bok har du en lättöls-kampanj som du gjorde för fem år sedan och fick pris för från bryggerijournalen. Du bär en permanent 'skit händer'-min. Du svettas cynism.

8) New-Age-kreatören.Du arbetar i en byrå med fyra andra människor, er byrå är belägen i en ombyggd atombombsbunker, men ni gillar inte att kalla det för en byrå, det är mer en kreativ cell. Fast personligen tycker du att det är inte kreativt nog utan du kallar det för en kreativ amöba. Du gör inte bara reklam, utan också videos, teaterrekvisita, jättesajter,bakar kakor och sätter upp 'workshops' för huliganer i nåt kallt hus. Du undviker traditionella media och traditionell reklam till varje pris, och föredrar att klä in hus med tygposters i värsta Cristo-stilen. Pengar är inte viktigt, ärlighet är viktigt. Du använder ordet 'ironi' straffbart ofta. Du tycker att arbeta vid skrivbordet är på tok för begränsande och föredrar att arbeta när du svävar ovanför cosmos. Du får alla dina idÈer genom dina drömmar. Du vänder på idÈer så ofta att du blir yr och svimmar.

9) Salongskommunist-kreatören. Du föddes på Östermalm men flyttade till Söder. Du hennafärgar ditt råttblonda hår. Du gör enbart reklam med svart-vita grovkorniga foton av svältande barn för röda korset, mot landminor eller för LO. Du använder bara riktiga arbetare i din reklam, såsom lastbilschaffisar och rörmokare, inte för att det ser bättre ut utan för att då känner du dig överlägsen. Du tar tunnelbanan till jobbet trots att det står en BMW parkerad utanför din minimalistiska vindsvåning på Mosebacke. Det närmaste du har varit till det verkliga livet var när du gick till jobbet utan rakvatten.

10) Cap-läsar-kreatören. Du har lyckats övertyga jobbet att skaffa en prenumeration på Cap som din enda bonus. Man hittar dig ofelbart bakom din dator på söndagar och vanligtvis också på lördagseftermiddagar. Du håller ihop alla projekt på ditt kontor som scotch tejp, men är lika osynlig i din chefs ögon. Du drömmer att det en dag skrivs om dig i CAP... Men vänta ett tag, det gör det ju nu. Dina femton sekunders berömmelse är över.

_* notera: Den korta versionen av denna text fanns i Cap&Design nr 6/98 och en gång i tiden låg de på Adland under 'adrants ' men nu när jag har byggt om tycker jag att det som jag skrev på svenska borde ligga här. Finns även en engelsk version på Adland ["Pigeon Holed"]